Så kom då hösten.
Märkte ni det? Det gjorde inte jag. Visst, det blev augusti ganska snabbt men när kom de svala morgontimmarna? När kom dagarna när jag faktiskt drar på mig grenhängarbyxor utan att ens tänka på något annat? Fast ballerinaskorna, de stannar kvar ett tag till.
Varje augusti blir jag lite... fundersam, kanske man kan säga. Det är nu skolorna börjar, man ska preppa för ryggor, mappar och andra saker som kan vara bra att ha. Sonen är riggad inför skolstarten nästa vecka, även om han njutit av solen på Mallis i en vecka med pappan och nya familjen. Men jag har preppat. Så när han kommer hem imorgon så finns det nytt pennskrin, ny mapp, nytt suddgummi, pennvässare och linjal. Jag har även hittat en mattebok med nedräkningsfunktion, 10 minuter om dagen. Han gillar matte och han är fantastiskt duktig på det, även om hans mor ofta undrar var han fick det snillet från.
Men jag då?
Jag ska inte tillbaka till skolbänken i år. Det förstod jag nog mest igår, när en av mina sommar-jobbkompisar slutade eftersom hon har ett år kvar i skolan innan hon förhoppningsvis kommer tillbaka till oss nästa sommar. Men vad ska jag göra?
Ja, jag ska ju så klart jobba kvar. Jag har fått en förlängd tjänst och stannar på min plats. Eftermiddagarna och kvällarna kommer antagligen ägnas åt att hjälpa sonen med sina läxor, men sen då?
Nä, det är dags för en augusti-plan. En Höstplan.
Ja, så får det nog bli, en plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar